Kämpa mot ljuset
Jag fick ett återfall igår. Inget alltför hemskt men fick tillbaka den där känslan av att jag är totalt överflödig i världen. Skulle det kanske gå bättre om jag var borta? Om jag inte fanns och alla kunde leva sitt eget liv utan mig som förstör? En sådan natt har jag haft... Som tur var märkte en kompis det, och har spenderat hela natten med mig.. Du är underbar och ovärdelig :)
När han for imorse och jag for mot skolan mådde jag bättre. Det är posetivt att jag är glad på skolan och med vänner iaf.. Nätterna löser sedan, hoppas jag.
Jag har typ börjat inse att jag kanske klarar igenom det här om jag inte bryter ihop. Att detta ska nog gå om jag inte ger upp. Så länge jag kämpar och försöker må bra så kommer det fixa sig.
Bara man kämpar så ser man snart ljuset i tunneln! :)
